Alla löpares våta dröm.


Får be de få återkommande läsarna om ursäkt för ett relativt långt blogg-uppehåll på en månad. Har ingen annan ursäkt än att motivationen trutit. Och det i sin tur beror nog en del på att jag brottats med små skavanker här och där som gjort att det känts som att jag knappt har tränat något på sistone. Och har man inte tränat något, så känns det inte så meningsfullt att skriva på sin träningsblogg!

Det blev först en veckas uppehåll efter debaklet med mitt virtuella Stockholm Marathon, sedan blev det några korta pass veckan därefter. Följt av det så blev det två relativt långa cykelpass på kort tid och jag tror det var då jag började få lite knäproblem. Och det var inte det vanliga löparknät som jag varit med om åtminstone två gånger, utan detta var något nytt, en smärta kring knäskålen till skillnad från utsida knä som man vanligtvis får av löparknä. 
Men att självdiagnosticera överbelastningsskador är väl alla löpares våta dröm, så det var bara att ge sig ut bland dammiga forum och välbesökta doktorsartiklar för att läsa på!
Självdiagnosen som ännu inte är fullt fastställd är att det är ett cykelinducerat hopparknä. Lite för mycket cykling utan att ha byggt upp rätt muskler, kanske i kombination med lite felaktig sittställning på cykeln. Men det har börjat gå åt rätt håll åtminstone, lite vila och diverse rehab-övningar har fått knät att gradvis kännas bättre och den senaste veckan kom jag igång igen med en nästan vanlig vecka bestående av tre löp-pass och ett MTB-pass.

Utan att göra något högtidligt firande slog jag också mitt distansmål 2020 under förra veckan, 1500 km löpning! Jag sprang strax över 1000 km 2019 och tänkte att om jag spänner bågen så kan jag nog klara 500 till. Men nu med tre månader kvar ska det bli intressant att se vad totalen slutar på, men i och med att mitt mål är uppfyllt ska jag försöka att inte bara samla kilometrar, utan istället försöka få lite mer kvalitet i min träning!

Kommentarer

Populära inlägg